Donna Tartt växte upp i den lilla staden Grenada i Mississippi. 1982 började hon på Bennington College, där hon blev vän med – och för en kort tid var tillsammans med – den blivande författaren Brett Easton Ellis. De lät varandra läsa de romaner de arbetade med, det vill säga Brett Easton Ellis ”Noll att förlora” och Donna Tartts ”Den hemliga historien”.
Bägge verk räknas som de viktigaste amerikanska debuterna under sitt respektive årtionde; ”Noll att förlora” kom ut 1985, ”Den hemliga historien” 1992. Att två så viktiga verk skapas i samma umgängeskrets är något oerhört ovanligt under modern tid.
Men där Brett Easton Ellis snabbt lät publicera sig, dröjde alltså Donna Tarrts debut i tio år – och så har det fortsatt. Sedan ”Den Hemliga Historien” kom ut 1992 har hon publicerat ”Den lille vännen” 2002 och ”Steglitsan” 2013. Med en så blygsam utgivningstakt är det tur för Donna Tartt att hennes böcker har sålt såpass bra att de kunnat försörja henne under den långa tid som det har krävt henne att skriva färdigt nästa. För de har de gjort. ”Den Hemliga historien” blev en global försäljningssuccé, och även om uppföljarna inte helt och hållet motsvarat de enorma förväntningarna, varken försäljnings- eller kritikermässigt, har Donna Tartt ändå etablerat sig som en av sin tids främsta amerikanska författare.