100 år senare: skönlitteratur om första världskriget.

En av de mest berömda skönlitterära böckerna om andra världskriget, och krig som fenomen överhuvudtaget, är Erich Maria Remarques ”På Västfronten intet nytt”, som behandlar det blodiga och meningslösa skyttegravskriget på det första världskrigets västfront, som sträckte sig från belgiska Flandern långt ned i Frankrike. På grund av dess pacifistiska tendens brändes Remarques bok på bål av nazisterna.

En av de tidigaste, och mest hyllade böckerna om första världskriget var Ernst Jüngers självbiografiska ”I stålstormen”, som har en betydligt mer bejakande tendens. Den boken brändes inte på några nazist-bål, även om Jünger själv tog avstånd från nazismen. Att nazisterna uppskattade Jüngers heroiska skyttegravsskildring kan ha bidragit till att den delvis fallit i glömska idag.

Dalton Trumbos roman ”Johnny var en ung soldat” är ett exempel på en första världskrigs-skildring som var både pacifistisk och anklagades för att stödja nazismen, vilket till stor del berodde på var och när boken gavs ut: i september 1939 i USA, där nazistsympatisörer hade ett intresse av att hålla landet utanför kriget. Boken handlar om en ung soldat som vaknar upp i en sjukhussäng efter att ha överlevt en granatattack, men förlorat sina armar, ben och sitt ansikte, och skildrar hans tankar när han försöker kommunicera med omvärlden.